Plasten har också klara fördelar för miljön

Plasten har den senaste tiden debatterats fl itigt i off entligheten. I diskussionen har man oftast fört fram miljöskador orsakade av plast, trots att plasten som material också har klara fördelar för miljön. Till exempel håller sig en gurka fräsch i två veckor om den packas i plast, medan den oförpackad blir dålig bara efter tre dagar.

PLASTEN HAR den senaste tiden fått mycket publicitet, och tonen i debatten har sällan varit särskilt positiv.

– Alla vi experter inom förpackningsbranschen är säkert lite irriterade över den dömande tonen och den ensidiga debatten. Sanningen är ändå att plasten i många fall är ett helt överlägset och oumbärligt material jämfört med många andra förpackningsmaterial, konstaterar Rani Plasts produktutvecklingsdirektör Mats Albäck.

Han hänvisar till exempel till det faktum att plasten minskar matsvinnet, såsom gurkexemplet visar. Matsvinnet är ett globalt problem som kan minskas avsevärt med rätt plastförpackningar.

– Trots den senaste tidens negativa publicitet så är plasten fortfarande ett mycket mångsidigt och faktiskt också miljövänligt material, tvärtemot vad många tror. Det förutsätter förstås att plasten används och återvinns på rätt sätt, fortsätter Albäck.

TROTS ATT PLASTEN har utpekats som en bov så är det fortfarande ett väldigt vanligt material. Plasten är på många sätt ett unikt material och att det är så populärt beror på att det har många unika egenskaper, såsom lätthet och mekanisk styrka. Enligt Albäck är plasten ett så utmärkt förpackningsmaterial att det är svårt att ersätta det, åtminstone på ett ekonomiskt och miljömässigt vettigt sätt. Lätta plastförpackningar ger till exempel inbesparingar i transporterna och minskar bilarnas utsläpp.

– När man använder plastförpackningar får man fler produkter i samma last. Och till exempel de isoleringsmaterial som används i byggnadsindustrin kan med hjälp av plastförpackningar pressas ihop så att de tar lite utrymme vid transporten, påminner Albäck.

HANS UPPFATTNING delas av Johanna Kohvakka, som är chef för From Waste to Taste, ett projekt som främjar cirkulär ekonomi. Kohvakka säger att plasten i sig inte är ett dåligt material – den blir ett problem först då den kommer ut i naturen.

Det blir fel när man skuldbelägger plasttillverkare och kräver att plasten ska bort helt och hållet.

– Jag tycker det är bra att plasten debatteras i offentligheten och att folk vaknat upp till problemet. Men när folk blivit skärrade så har vissa gått in för att helt bojkotta plast – det vill säga från en ytterlighet till en annan, säger Kohvakka. Hon föreslår att man istället för bojkott borde gå in för smart konsumtion och livscykeltänkande.

– Det blir fel när man skuldbelägger plasttillverkare och kräver att plasten ska bort helt och hållet. Plast är inte gratis, så det är inte i onödan som producenterna använder det, påminner hon.

Albäck håller med, och också han förespråkar livscykeltänk, istället för att bara studera vissa aspekter, såsom att plasten eventuellt hamnar ute i naturen.

– När man beaktar hela livscykeln blir bilden ofta en annan. Miljö- och livsmedelsministeriet i Danmark gjorde till exempel en undersökning som jämförde kassar av olika material. När hela livscykeln beaktas är plastpåsen det mest miljövänliga alternativet i jämförelse med till exempel papperskassar och tygkassar. Om vi kan betrakta alla material från samma startlinje och får en opartisk utredning är vi på rätt spår, säger Albäck.

TROTS ATT KOHVAKKA och Albäck inte är för någon plastbojkott så förespråkar de ändå båda en minskning av engångsprodukter. EU:s beslut att få bort sugrör, vaddpinnar och plastlock på take away-muggar kom inte som någon överraskning, trots att det ur ett helhetsperspektiv kommer att ha bara en marginell betydelse.

– EU:s plaststrategi har som mål att all förpackningsplast ska vara återvinningsbar eller förnyelsebar senast år 2030. Att få bort engångskulturen är ett steg i rätt riktning, men det är också viktigt att satsa på återvinning. Därför behöver vi se till att plasten inte börjar ersättas med andra material – det kan nämligen öka utsläppen, säger Kohvakka.

DET HAR UPPSKATTATS att det produceras 25 miljoner ton plastavfall i Europa varje år, men under 30 procent av avfallet återvinns. Både Kohvakka och Albäck hoppas att en allt större del av plasten skulle gå till återvinning så att materialet kunde användas om och om igen. Redan nu finns en del återvinningsmöjligheter och i teorin är allt möjligt.

– Som plastfilmsproducent har vi på Rani Plast inte alltid möjlighet att påverka de slutprodukter som når konsumenterna, men i vår egen produktutveckling försöker vi hitta nya lösningar som främjar återvinning och användning av återvunnen plast. Vi är också med i Finlands returplast Ab och tillsammans med andra aktörer i branschen försöker vi påverka lösningarna så att återvinningen ska öka.

EU SKA ALLTSÅ förbjuda engångsföremål av plast, men det största plastproblemet finns ändå i Asien. Där är avfallshanteringen outvecklad och plasten hamnar därför i naturen och i havet.

– Det är helt klart att vi måste göra något åt nedskräpningen. Det gäller framförallt att påverka attityder och främja återvinning, påpekar Albäck.

Material där flera plastsorter blandas, såsom PET/PE-lösningar, är ofta svåra att återvinna och nu försöker man ersätta dem med PE/PE-lösningar, som bara innehåller en sorts plast.

För Rani Plast och företagets kunder innebär cirkulär ekonomi också möjligheter. Som bäst undersöker företaget hur olika laminat kunde utvecklas för att göra förpackningarna lättare att återvinna. Material där flera plastsorter blandas, såsom PET/PE-lösningar, är ofta svåra att återvinna och nu försöker man ersätta dem med PE/PE-lösningar, som bara innehåller en sorts plast. Dessutom undersöker Rani Plast nya användningsmöjligheter för plast tillverkad av förnyelsebara råvaror, såsom växt- och träbaserade material. Rani Plast använder en del plast tillverkad av förnyelsebara råmaterial i sin produktion, men överlägset största delen av råmaterialet är fortfarande så kallad vanlig plast tillverkad av fossila råmaterial. Det största hindren för att använda bioplast är det höga priset och dålig tillgång.

– Tillsammans med återvinningsföretag utvecklar vi också mångsidiga återvunna granulatkvaliteter av allt högre kvalitet. Resterna i vår egen produktion har vi återanvänt redan i tiotals år och nu funderar vi hur vi kunde bli ännu effektivare på den punkten. Plast är ett fantastiskt mångsidigt material med många möjligheter och tillsammans kan vi understöda en hållbar utveckling, summerar Albäck.